måndag 26 september 2016

Höstlika äventyr...


... och vackra stunder. Förunderlighet och magiska under.

Det är något speciellt med det här trädet säger min stjärnströsslare när vi sitter där infångade i dess lövverk. När vi kom till trädet klättrade två barn och deras mamma där. Hon berättar för dem att deras pappa klättrat där som barn och också älskat det. Det är något med det där här trädet som gör att det bjuder in till att vara där. Det har sin egen närvaro och det är fler än jag som känner av den. Några har karvat in sina initialer i trädet men jag smeker det istället varsamt med handen.

Vi öppnar en flaska bubbel och utforskar andra världar genom att vandra i tänkta landskap. Min stjärnströsslare tecknar av trädet och jag njuter av att vila mot dess bastanta grenar. Trädet är till för alla men det är även det träd jag kallar för mitt, för det är inte som alla andra. Det börjar sakta släppa sina löv och ett av dem landar i mitt hår som en smekning, jag älskar dig också utbrister jag med blicken upp mot trädkronan.

Sommaren vill inte riktigt överlämna sig helt till hösten och krokusen blommar i en slänt. Solen värmer fortfarande dagarna och regnet uteblir, mitt solrosparaply får vänta på att fällas upp. Söndagsfika med naturen och landsbygden som kuliss avslutar en fin helg. Sinnesintrycken från en egenplockad bukett med ljuvlig doft känns som en sammanfattning av hur livet ser ut just nu, färgglatt, vackert, vildvuxet, brokigt, spretigt men alldeles, alldeles underbart.


tisdag 13 september 2016

Jag vandrar höst..

... och njuter sommarvarma vindar blandade med höstens dofter.

September. Denna älskade månad med sina kontraster och sin sinnlighet. Där löv faller från träd ännu beklädda och där vi förundras över att värmen stannar. Själv är jag beredd på krispigare dagar med sjalar att svepas in i och odruckna koppar varm choklad som väntar. Regn kanske faller men då fäller jag upp mitt solrosparaply och vandrar ut i mina höstkängor och njuter det som är.

Kan man bli för gammal för att älska enhörningar frågar expediten mig när jag tvekar på att handla cupcakesformar där det medföljer färgglada dekorationspinnar med regnbågar, enhörningar samt texten att jag tror på enhörningar. Antagligen inte, jag tänker inte bli det, jag tänker fortsätta ta hoppsasteg och ha såpbubblor i handväskan bara för att jag vill.  Lekfullhet, kreativitet och att våga njuta dagens mirakler om så bara genom att skapa dem själv är sådant som skapar energi i mig.

Ska vi leka var den klassiska frågan när man var barn, jag minns inte i vilken ålder man slutade fråga det och bytte ut det mot något mognare men jag tänker att kanske är det dags att återerövra den frågan. För det är nog det jag gör med mina vänner, leker i tanken eller på annat vis. Att fråga om man ska leka inbjuder till äventyr, upptäcktsfärder, kärlekar, ordlekar, danslekar och att den man frågar får något lekfullt och busigt i blicken.

Det finns nog dem som skulle kalla mig naiv och omogen, jag ser det precis tvärtom.. att behålla lekfullhet är ett tecken på mognad och att våga älska, dansa, utforska och utmana sig själv även om man inte vet vart det kommer att leda är inte naivitet.. det är mod.




tisdag 6 september 2016

Barcelona med sina tinnar, torn och vackra balkonger..

....bjuder på en doft av sommar och ett kalejdoskop av upplevelser, vyer, mat och njuterier.

Vilken resa, en sådan som varar i några dagar men som när jag landar i Septembernatten på söndagen känns mycket längre. Min inre nomad jublar och jag känner mig inspirerad och som om jag klivit igenom ett stjärnströsselregn och renad återvänder till vardagen med nya ideér.

Jag har hänförts av Barcelonas magi och vackra byggnader. Jag har ätit gott, skrattat högt och vilat trötta fötter när dagen varit över. Jag har lekt med såpbubblor, flygit drake vid havet och trängts på favoritbaren som serverar lokal cava och härlig spansk mat.

Jag har sett Barcelona med någon annans ögon, och visat vad jag tycker om med staden. Jag har stjärnströsslat ett ihåligt träd och en fantastisk restaurang. Jag har med kärlek upptäckt, vandrat, utforskat och lovat att komma tillbaka snart igen. En av mina platser på jorden som jag med vemod lämnar men som jag vet att jag kommer vända åter till.


onsdag 31 augusti 2016

Jag är en upptäcksresande i vida världen...



... som njuter äventyret livet .

Det finns ständigt nya upptäckter att göra, som hur det känns att stå i ett ihåligt träd som fortfarande spirar av växtkraft. Likt en särdeles unik växt njuter jag trädets rum inifrån och med sinnlig bark under mina händer. Det är ett så vackert träd, jag vill upptäcka ännu mera träd att lättjefullt få vara nära. Tänk så många magiska träd det finns kvar att klappa på, klättra i  och njuta suset av dess trädkronor. I trädens famn tycker jag om att vila mellan äventyr och upptäcksfärder. Där finner jag nya perspektiv och tankar som skapar ny kraft.

Jag älskar upptäcksresandet både på ett inre och yttre plan. Om vi kliver in i oss själva en stund finns det så mycket vi kan finna där. Om vi vågar utmana rädslor och möta oss själva kan blomning ske och vi breder ut oss i vårt eget unika grenverk och kraftfulla rotsystem. En av de största utmaningar jag tror många har är att känna att de är ok, precis som de är just nu med sina härligheter och ohärligheter. Att acceptera istället för att kamouflera. Att vi inte behöver vara nåt vi inte är men att vi samtidigt har all rätt att våga glittra i just det vi är och att sprida det till världen.

Om man ser livet som en upptäcksresa istället för något man behöver hantera, kontrollera eller veta hur man ska göra med så blir perspektivet ett annat. Här går jag omkring och upptäcker saker om mig själv, andra, livet och världen, vad spännnade!!! Vad jag sedan väljer att göra av det jag upptäcker är nästa fråga, det väljer jag själv.

I färden livet så njuter min nomad av att packa väskan och imorgon återse en stad som alltid bor i mitt hjärta, mitt älskade Barcelona ♥. En kärlek till en stad jag kommer bära med mig i resten av livet, det är en magisk plats och jag blir lycklig där. Sådana platser ska man återvända till, där man kan samla kraft och inspiration och låta sig svepas med i förälskelse.

tisdag 23 augusti 2016

Det glittrar sol på klarblå himmel..


.. och värmen vänder åter.

Jag har dock njutit av det lite ruggiga, regniga och gråa. Jag tycker om sånt väder för det främjar  mys, sinnliga sinnesupplevelser och rum av reflektion i mig. Dessutom har jag världens finaste solrosparaply som gör att jag nästan längtar regn så jag kan bära solens blomma som skydd mot regnet. Det går att bära stunder av sol även när dagen är grå tänker jag.

Men idag njuter jag sol och vaknar på ett strålande humör med glädje i blick. Gårdagens kväll var den slöaste på länge. Njutningsfullt slappade jag i soffan under närvarande vilsamhet. Långsamhetens lov och vila är viktigt för mig även om det energisprakande är ett av mina sinnestillstånd som kanske är mer framträdande. Helgen har skapat glitter och stjärnströssel i mig men om det ska få en chans att landa och skapa lust, lycka och ny energi behöver jag även göra detsamma.

Vilken underbar helg jag har haft. Den har varit kontrastrik, vacker, intensiv, utmanande och rolig. Jag har spenderat tid med härliga människor och njutit av att flytta mig mellan världar. Fredagen firade vi en väns födelsedag på härliga Melt Bar. Cava i champagnekupor, god mat, många skratt och fantastiska jazznummer. Glitter, lekfullhet, inspiration och en härlig start på helgen där  min vän blev besjungen av hela baren.

I Eskilstuna (eller kanske Älsklingstuna) bor en av vän som generöst bjuder till kräfskiva och lördagslycka på den vackraste av öar i Hjälmaren. Egenhändigt färskfiskade kräftor med goda tillbehör dukas upp på flotten och sen far vi till en vacker vik och ankrar till. Omgiven av naturens skönhet, skratt och fantastisk mat njuter vi i timmar innan vi till den vackra ön vänder åter.  När stjärnhimlen glittrar över ön tänder vi en eld som lyser upp augustikvällens mörker. De som är hungriga äter grillad korv, själv är jag fortfarande mätt på kräftor. Det är en så vacker och magisk plats att jag njuter av att få vistas där och ha vänner som generöst bjuder in till dagar som denna.



På söndagen vände jag till staden åter för att anta mig en energirik dansutmaning. Tillsammans med 3 andra dansledare ledde jag ett maratondanspass på 90 minuter. Utmanande eftersom jag är ganska otränad efter sommarlättja, det var 8 nya koreografier jag behövde lära mig och jag har fortfarande har en viss scenskräck. Det var så roligt och jag orkade köra hela passet som var som ett enda stort party med så mycket dansglädje. Jag hoppas vi gör det igen för då kommer jag njuta ännu mer.  Med dans i steget klev jag sedan ut i regnet och njöt av känslan att bli upphämtad istället för att ta tunnelbanan hem till en tom lägenhet som brukar vara min vardag efter danspassen.

För ibland är det så att i livets labyrint kan man möta en drake en vacker dag i maj där sagor öppnar sina dörrar. En vän mailar mig efter att jag lagt ut följande bild på instagram och frågar om jag är förälskad eller bara kär i livet. Både och blir svaret. Jag är väldigt förälskad i någon särdeles fantastisk som är allt jag någonsin drömt om och som skapar glädje, inspiration, lugn och stjärnströssel i mig. Någon som likt mig gillar äventyr, livsnjuteri men även bara varandet i vardagen.  Min alldeles egna drake som skapar magi på så många vis. Men jag är också förälskad i livet med dess äventyr, mina fina vänner, nya upptäckter och att veta vad jag mår bra av. Då glittrar det i mig oavsett väder.





torsdag 18 augusti 2016

Drömmakerskan gjorde det!

Min indiska vän R har lärt sig simma vid 44-års ålder. Jag blir så berörd när jag läser om det och får se bilderna där hela hon lyser av glädje och stolthet.

Drömmen som hon berättade om för mig i höstas har nu blivit verklighet. R är modig, fantastisk och målmedveten.Hon förverkligade den dröm hon inte visste om den var möjlig.

Har du några fler drömmar frågade jag? Ja, när jag har betalt av lånen på min skönhetssalong har jag har drömmen om att kunna resa runt i Indien. Jag skulle vilja göra det som självständig kvinna och på egen hand och inte behöva ha med mig min man hela tiden. Helt själv kan jag nog inte resa men kan inte du komma tillbaka då så reser du och jag runt tillsammans, det skulle vara jättekul. Självklart svarar jag, det vore hur roligt som helst. Så det är vår framtida gemensamma dröm, att utforska delar av Indien tillsammans. Men att hon kan simma nu, det kommer jag bära med mig länge, vilken lycka. 

R vill ge mig en svart hennatatuering innan jag åker hem. Hon skapar ett konstverk på min axel som pryder den i nästan 10 dagar innan den totalt bleknat. Minnet av R bleknar dock aldrig och idag är hon den mest lysande av stjärnor. Vilken kvinna! 










söndag 14 augusti 2016

Lyckan i att pröva nåt nytt..


... och älska det fångar den här bilden. Ett solklart NFI (nytt för idag) i onsdagsskrud ♥.

Jag har de senaste åren velat pröva skateboard och i onsdags var det första gången jag klev upp på brädan. Det var så roligt, jag bara älskade det även om det var svårt.  Det är aldrig för sent att testa något nytt, vi blir inte för gamla för att fortsätta utforska det som väcker vår nyfikenhet. Tänk inte så mycket på vad andra tänker, om de ens tänker något utan gör det du önskar.

Jag vill inte blicka tillbaka på livet och känna att det fanns saker jag inte vågade men ville pröva, det är en av orsakerna till varför jag så snabbt tackar ja till att följa med på en ridhelg utan att ha någon tidigare erfarenhet.

När man ska pröva nya saker i livet är det dock bra att ha någon vid sin sida som kan visa hur man finner balansen, tar ut svängarna och hur man vågar öka farten när det är dags att våga lite mer. Det hade jag och jag hade nog inte vågat den här drömmen annars, men numera står en longboard och hjälm på planerade inköp för att ha roligare i livet.

När jag åkt klart finner jag ett träd att klättra i, där sitter jag några ögonblick lutad mot stammen och njuter av något välkänt och nytt på samma gång. Livets kontraster och livets lycka på samma gång. Men hade jag inte prövat så hade jag inte vetat.