söndag 6 augusti 2017

Att ge sig tid att reflektera..


... och byta perspektiv är viktigt för mig.

Mitt klätterträd är en av de bästa platserna för sådana stunder men även min nyfunna klippa vid vattnet nära där vi bor. När det inte hinns med så känner jag mig lite ofokuserad och suddig i kanterna. Det är därför det är så skönt att den här semestern har jag lagt mycket fokus på reflektion och att hinna ikapp. Att låta tystnad, vila och läsning ta plats, att låta de känslor och tankar bubbla upp få stiga till ytan som de är.

Imorgon återvänder jag till mitt arbete, ett arbete som fortfarande känns nytt även om jag arbetat där i 8 månader, det tar tid att landa ibland. Vi har ju även ett nytt hem att landa i och en ny del av staden. Jag utforskar promenader längs med vattnet och njuter doft av skog och vatten. Det här året är ett förändringens år, det är spännande eftersom jag tycker om förändringar vilket ibland leder till förändrade perspektiv i sig men det ger också växtvärk och träningsvärk då man bryter gränser och skapar nytt.

Augusti har anlänt, denna vackra månader med krispiga nätter och vackra kvällar där sommarmorgnar fortfarande väcker oss. Det är som en smekning av höst i vissa stunder och jag bara njuter och tänker på de långa samtal med mig och med andra som väntar över odruckna koppar the på mysiga cafeer, min nya balkong och nere vid klippan vid vattnet.






lördag 5 augusti 2017

Du kan vara en regnbåge...



... i någon annans moln säger Maya Angelou.

Det är så vackert för det är ju så det är. Vi kan vara en regnbåge i någon annans liv oavsett om vi vet det eller inte. När du står för något svårt, ta med dig dina regnbågar in i molnet råder Maya Angelou. Själv bär jag regnbågen i handväskan i form av såpbubblor och stjärnströssel i en ask. Det tillhör liksom livets överlevnads kit. De största regnbågarna är dock mina vänner, min stjärnströsslare och familjen men också förmågan att skapa regnbågar genom dans, promenader och reflektionstid.

Jag finner regnbågsfärgade rosor på nätet och åker iväg för att inhandla dem. Den glädje jag känner över dessa rosor som någon skapat med lite kreativitet gör att jag känner att glädje ibland kan köpas för pengar. Det är något magiskt med regnbågar och de skatter som gömmer sig i dem, jag tar med mig Maya Angelous ord och är glad över att jag kan vara en regnbåge för någon annan och de kan vara en för mig. Som en liten labyrint av regnbågar där man kan vandra och plocka magiska blommor på sin väg i livet.





lördag 29 juli 2017

Ett halvt liv senare...

... möts vi spontant och tillbringar timmar på ett café en fredag.

För 23 år sedan tillbringade vi 5 månader tillsammans i Spanien och umgicks ständigt men det är numera 18-20 år sedan jag träffade någon av de två fantastiska kvinnor som jag möter. Några timmar tidigare när jag vaknade så hade en av dem mailat och föreslagit ett spontant möte då hon skulle passera min stad. Underbart möte.

Som 19-åring åkte jag nämligen på egen hand till San Sebastián i Baskien, en resa som förändrade mig på så många vis. Jag kunde inte ett ord spanska, jag hade inte varit utanför norden och jag bodde i en liten by i Dalarna. Hur jag vågade? Jag vet inte men det är bland det bästa och mest lärorika jag gjort. Jag bär en nomad inom mig som längtade efter rörelse och äventyr.

Vi tittar på gamla bilder och minns, vi har olika minnen som är olika starka och det är spännande att utforska. Och så skrattar vi, högt och hjärtligt och mycket. Det är magiskt och jag är fylld av en underbar känsla när vi skiljs åt och lovar att det inte ska dröja 20 år till innan vi ses. Trots att det är så länge sen vi sågs är mötet enkelt och de är sig lika men samtidigt ett halvt liv mognare och där livet tagit oss på olika resor.

För några timmar igår reste jag i tiden och blev påmind om viktiga saker. Vissa möten med sig själv och andra och ett land har format mig mer än andra och det här är ett av dem. Igår skapade vi nya minnen och fann nya mötesplatser. Det var alldeles, alldeles underbart.

23 år mellan bilderna och den som togs igår. uppe i högra hörnet
Av hänsyn har jag klippt mina vänner från bilderna. 

fredag 14 juli 2017

Så kommer regnet...

... det som utlovats i dagar men som bara visat sig i kortare regnfall eller gårdagens duggregn under kvällen.

Jag vaknar först i stugan och rullar ut yogamattan på verandan och sitter där och dricker the och tar in hela regnet med dess ljud, dofter och dropparna som landar efter sitt fall. Det är svalt men mysigt. Att stanna upp, lyssna in och vara i det som är... ljuvligt. För några månader sen skrev jag en text i Grow Magazine nummer 2/2017 om kreativitet.. och vikten av att vila för kreativitet. Ni kan läsa texten i förra numret av Grow eller försöka tyda den via mina foton nedan. Oavsett vad.. se till att vila och prioritera återhämtning.

Jag tar mig verkligen tid att vila och reflektera under min semester, att sitta och dricka the i regnet är sagolikt för sinnet och sinnena. Jag vandrar i nuet tillsammans med de äldsta i vår generation och den yngsta.. det skiljer 85 år mellan dem men lekfullheten saknas ingen i vår familj. Den är också viktig för kreativitet, att fortsätta leka. Men det kan jag skriva om en annan dag. Idag tänker jag göra både och, vila och leka. Det skapar vackra blommor i livet.






måndag 10 juli 2017

I lillstugan nere vid vattnet..

... blickar jag ut över denna välbekanta vackra vy. I bakgrunden finns ljudet av älvens kluckande som vaggar mig till sömns och smeker mig till att vakna med frid.


När gårdagen gryr så rullar jag ut yogamattan på lillstugans trapp i solens sken. Det var längesen jag yogade, kroppen är stel och ovan men den minns. Att meditera och yoga med solen i ansiktet och med fåglar som sjunger i trädet ovanför samtidigt som man blickar ut över vatten är en magisk upplevelse. Jag behöver stanna upp stunder och reflektionstid vilket det inte blir så mycket av när man flyttar. Nu tar jag igen det och tar stund för stund. Jag möter mig själv, mina tankar och landar mjukt.



Det är första dagarna på semestern men det känns som jag varit ledig en hel vecka redan nu. Att åka till en plats man älskar som är välbekant med människor som funnits med hela livet kräver inte så stor omställning. Det är bara att vara. Vi vandrar vår dagliga promenad bland kyrkstugor eller vid älvens kant. Det tar en timme och vi gör det varje dag oavsett väder.


Det är ju det man gör varje dag som skapar livet och inte det man gör på semestern. Att min kropp är stel och ovig gör att jag minns dess smidighet när jag yogade regelbundet. Det behöver jag börja med igen, inte som ett måste men som en gåva till mig och min själ. Det finns plats för det nu, när boendet är enat och jag kan skapa mina rutiner.

Gårdagen igår bjöd på sol och idag har det varit mulet. Väder är väder vilket man inte kan påverka och som jag inte lägger så mycket tid på att fundera över. Det finns fördelar och skönhet med alla väder. Jag dricker massor av the, läser i mormors tidningar, läser böcker och lägger mig att vila i stugan till sommarpratarröst och Luleälvens sång. Jag blickar upp i det vitmålade taket, sluter ögonen en stund och tänker att det är vackert där jag är just nu. En stund i taget och sedan en stund till, livet blir mycket vad vi gör det till.  

lördag 8 juli 2017

Jag sitter på perrongen..

... och inväntar det försenade tåget.

Jag har flexat ut tidigare från jobbet och åkt in för att träffa min stjärnströsslare några timmar i stadens mitt innan jag åker till mitt sommarparadis. Vi tar ett glas glittrig cava och köper sen med varsin latte och sätter oss på en kajkant vid vattnet och njuter stadsliv och vatten samtidigt. Natur ett stenkast från centralen, det är en vacker stad jag bor i.

När tåget ska gå så meddelas vagnfel, jag ber stjärnströsslaren åka hem för jag vet att det här kan ta tid. Det gör det, vi blir två timmar och en kvart sena. Jag tar det med ro, jag har semester och sommarpratare att lyssna på. Jag tycker nästan det är mysigt att sitta på en station där människor passerar och tåg kommer och går. Som ett veck i tiden och jag vet att jag är på väg till en av de vackraste platser jag vet till mina älskade morföräldrar.

Tåget kommer och det går. Jag sover gott i överslafen och anländer något försenad till Luleå. Morfar möter vid tåget och envisas med att bära min ryggsäck som vanligt. Det är lördagsmorgon, stugan badar i sol och semestern har just börjat.


söndag 25 juni 2017

Midsommar i Dalarna...

.... är det längesen jag firade så traditionellt med både majstångsresning i byn och sen närvarande vid den stora majstångsresningen i Gropen i Leksand.

Kl tio på midsommaraftons morgon var det dags att klä stången och plockade blommor stod massvis i hinkar. Jag minns inte när jag var med och klädde stången sist.





När stången väl skulle resas kl tre fick stjärnströsslaren sen fick vara med och den kom på plats under fiolspel från byns musiker däribland min mamma med fina flätan.



Själv har jag en egen kransmakare och för andra året i rad fick jag en krans att bära under denna magiska kväll. Jag hoppas det blir många fler.



Efter sillmiddag och krans for vi till Leksand för att se kyrkbåtarna fyllda med spelmän och kransar komma in till Siljans strand. Under fiolmusik tågade de sen genom Leksand och vi med dem.



Gropen var fylld med människor som samlats för att se den över 800 kg tunga majstången resas som så många gånger förr. 




När dansen tog vid fylldes Sammmilsdalsgropen av tusende som dansade, efter en stund kom regnet. Då for vi hem men med en känsla av en vacker dag och blommors prakt somnade jag gott till natten några timmar senare.